2014 > 01

De stolta föräldrarna. Far: Commitment's Only The Brave och mor: Beleza's ChowChow Smooth Emilia De stolta föräldrarna. Far: Commitment's Only The Brave och mor: Beleza's ChowChow Smooth Emilia

Mycket ska man vara med om innan man blir klok på någonting. Carlenes valpar föddes ungefär 1-1½ vecka för tidigt mot beräknat datum, att de inte går exakt 9 veckor från första parningen har jag vetat men att det inte ens går 8 veckor från första parningen var något nytt för mig men nu har jag varit med om det också. I torsdags den 30/1 när jag kommer hem några timmar tidigare från jobbet så tyckte jag att Carlene var underlig. Jag tog tempen på henne och den visade 38 grader. Då kom nästa fråga - har den varit så låg som den ska innan valpning och gått upp eller är den kanske på väg ner. Jag hade verkligen ingen koll. Jag trodde först att hon var dålig i magen och mådde illa så jag släppte ut henne och stod och tittade på henne då hon kissade flera gånger och kissade länge. Hon följde med mig in och gick raka spåret in i en annan hundbädd vi har och börjar bädda och jag förstod att jag hade en "valpsjuk" tik. Fostervatten börjar rinna ur henne. Jag börjar bläddra i mina valpböcker och läser att "valpar som föds före 56 dygnet är inte livsdugliga". Jag ringer min veterinär som lugnar mig med att det är inte alls säkert att de inte är livsdugliga och naturen har sin gång, man kan inte stoppa sånt här. Av någon anledning började det tidigare och det kan bero på tex många valpar eller kanske döda valpar. Jag har en jätte snäll veterinär som egentligen inte har jour men hade jour för min skull i fall att jag skulle behöva göra kejsarsnitt eller att det skulle bli andra komplikationer. I alla fall så var absolut ingenting förberett som det brukar vara. Jag brukar aldrig ha något klart innan det har gått 8 veckor av dräktigheten och det skulle vara på söndag den 2/2. Valplådan är det enda jag brukar göra klart flera veckor innan så det var bara valplådan som stod på plats men sen ska det vara handdukar, handsprit, våg och allt som är. Jag kastade av mig arbetskläderna och då kommer första krystvärken......

Bilden visar en valp som är på väg att födas i sin fosterblåsa. Men fy tänker säkert någon men detta är det naturligaste i världen. =)

Jag kollar klockan i fall att vi måste till veterinären men det tog inte lång tid så föddes den den första av valparna - en röd hane.. Nästan direkt efter, inte många minuter i mellan så föds en röd tik....

En av de röda tikarna alldeles nyfödd och ligger kvar i fosterblåsan.

... och inte långt därefter så föds den första svarta hanen och efter det så kommer en röd tik igen.. Fyra valpar fullkomligt "pluppade" ut i rasande fart. Fina, stora och hur livsdugliga som helst. Jag hade inte vågen framme och har i ärlighetens namn inte ens vägt dom i skrivande stund men skulle jag ge mig på en uppskattning så vägde valparna runt 350 gram styck vid födseln.

5 små "Kalle" barn 1 dygn gamla.

Carlene som är en förstföderska tog hand om sina valpar som om hon aldrig hade gjort annat. Hon bet av navelsträngen på exakt rätt ställe utan att slita i all iver. Tänk att djur vet exakt hur de ska hantera situationen.. men tanke på att människor till och med måste gå och lära sig andas rätt inför en förlossning. Jag är lika imponerad varenda gång jag får vara med om sånt här. Fantastiskt.

5 små "Kalle" barn 1 dygn gamla.

Värkarna börjar igen och det föds en röd tik. Det är henne som jag tagit bilden på när hon föds. Jag förberedde kameran när det var lugnt en liten stund.... och strax efter henne så föddes ytterligare en svart hanvalp men han var tyvärr död och hade nog förmodligen varit det en stund innan han föddes. Troligen så var det därför födseln startade så oväntat men allt går fantastiskt bra och de äter och blir rundare för var timme som går. Så totalt var det 6 valpar från början och det är riktigt stor kull med tanke på att Carlene är inte den största tiken och hon är också väldigt kort i kroppen så hon var rejält stor nu på slutet.

1 dygn gamla

Jag har fått några valpar nu under åren och det är faktiskt den första dödfödda som någonsin föds på min kennel, även fast man vet att det kan hända och att han var säkerligen inte livsduglig, kanske sjuk eller defekt.... Naturen har sin gång och den är hård men hur som helst så är det fruktansvärt
ledsamt och tragiskt.
Man funderar varför någon ska dö innan man ens börjar leva..

2 av "Kalle" barnen 1 dygn gamla

Så min oro för hur det skulle gå med Carlene och valpningen var helt obefogad. 6 valpar föddes i en rasande fart - på mindre än två timmar... och dessutom på dagtid! Jag brukar alltid få sitta uppe hela nätterna när det är valpdags men denna gång fick jag vara med på en eftermiddag.. Det tackar vi för.
Nu hoppas vi att valparna fortsätter att växa, äta och må bra. Första veckorna kan vara lite kritiska så vi håller tummarna hårt för att allt kommer att gå bra. De röda valparna kommer att få en fantastiskt fin röd färg. De är så mörka redan nu. Det kommer att bli så spännande med denna kull och Carlene är en lugn och snäll mor åt de små "kråkbarnen" som jag säger.... Mer info kommer varje vecka...

Carlene och sina 5 små valpar
Läs hela inlägget »

Äntligen, äntligen fick vi vinter med snö så man åtminstone ser vägen efter klockan två på eftermiddagen när man ska ut och gå. Man mår så mycket bättre av det "vita guldet" och tillsammans med solen som faktiskt kikat fram mellan snöflingorna så är det fantastiskt! Här är några bilder jag tog häromdagen på några av våra vänner.
Tyson har sen han kom hit varit en buse. Han är som sagts snäll, har ett hjärta av guld... är mycket lekfull och har också en stor portion jakt i sig, vilket han visade i går då han tog ett mårddjur och höll i det i munnen, levandes alltså, men mårddjuret gav sig inte så lätt trots att Tyson höll i det över ryggen. Han fick sig lite bett av djuret så lite blodvite uppstod men husse fick honom att släppa mården till slut. Tyson hade inte bitit honom hårt utan höll bara i det. Det var väl extra spännande att den fräste också... Tur det gick bra för alla inblandade parter. Så här är det när man bor i skogen... Carlene växer och växer för var dag och är redan så stor. Se bilden nedan. Hon är så tjock, så tjock och jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer att gå bra. Valplådan "dammades" av i går och är nu framplockad och på plats så hon hinner både att förstå och vänja sig vid den... Hon har redan varit i den och bäddat runt lite. De förstår så väl vad det handlar om... Jag brukar kalla Carlene för "Kalle Kråka" så det blir väl fulla lådan i små kråkungar brukar jag säga... Så spännande och fortsättning följer för det är inte långt kvar nu... Håll tummarna för oss...

Läs hela inlägget »

Alltid lika trevligt att få brev från Atle eller som han heter i stamtavlan Commitment's Armani Code. Atle håller till i Skåne hos Jan och Ann Mårtensson. Vi får nog se honom på utställningarna under året....
Här kommer brevet....

Hej Anna-Lena

Nu får du ha en rapport igen från mitt leverne i Skåne. Jag har en god kontroll över matte. Hon lärde sig så mycket trams i hundskolan vi gick. Förstår du varför vi skall stå stilla innan vi går över en asfalterad racerbana. Det är ju jättefina raksträckor som jag skulle springa både fort o långt på. Nähä, där skall jag sitta fint och titta upp på matte innan vi går över. Men jag förenar nytta med nöje, förstår du, först kollar jag in mycket noga med nos, öron o ögon så inget intressant händer, t ex en katt, sedan slänger jag ett öga på matte. Då har hon väntat länge så då går vi över – mot nya djärva mål. Tyvärr får jag inte gå lös i skogen längre – det har hänt så många ”olyckor” mellan hundar här på senaste tiden – så matte vågar inte släppa mig. Nu går jag i en lång,lång spårlina som jag måste dra efter mig, men jag är stor o stark nu så det gör inget, kan det lugna matte så OK. Du vet, hade någon kommit hotande mot mig så hade jag snackat om att jag är” stor o stark kom inte hit”. Jag klarar av de flesta busar. Precis som Mowgli.

Häromdagen var vi hos ”doktrinären”. Du kan tro de var trevliga, sköterskorna och ”doktrinären” själv, de satte sig på golvet för att gosa med mig. Sådant tycker jag om. Sen fick jag stå på bordet och de fortsatte att klappa mig och tittade på mig överallt. Det var intressant – många katter var där också som jag försökte prata med men de trivdes nog inte för de satt i burar, stackars djur.

Jag tror att matte är mörkrädd för nu har hon satt upp ljusstakar, hjärtan o stjärnor i hela huset så det lyser överallt. En dag när vi kom i skogen trodde jag att matte varit där också med sina juleljus. Jag såg två ljusa hjärtan inne i buskarna – jag bara stod stilla och undrade ”vad är detta”? (synd det inte var utställning, sa´ matte). Vet du vad det var? Jo, två rådjursrumpor som sedan sprang iväg. Jag blev så förvånad att jag inte kom mig för att jaga dem. Jag fick inte för matte. Tänk om jag inte hade hunnit ifatt dem, så förargligt.  

Matte säger att ”farbror Sven” har varit i skogen och vällt både träd och gran så nu har vi en automatisk hinderbana när vi är ute. Det var spännande i början men nu vet jag var hindren finns och var det är enklast att hoppa över. Matte har svårare för att hoppa över och hålla ordning på min lina så den inte fastnar i trädkronorna. Vid rotvältorna har det flyttat in små djur det säger min nos, tyvärr vet ännu inte vilken sort det är.

Det har varit en härlig tid nu. Halo har löpt och det är bara så bra. Jag har inte tid till att äta eller vara med matte och hennes övningar. Nä, Halo är bara bäst fast hon gillar inte mig så mycket, så du kan tro jag får mina öron varma – men det går över. Matte blir hispig och vill att vi skall vara åtskilda, i var sin trädgård. Tycker inte du det är dumt?

Jultomten var visst här, jag såg honom inte, och lämnade julklappar – mumsiga sådana. Vi fick märgben som var jättesmaskiga och kan du tänka att damerna tyckte det var för jobbigt att plocka ut innanmätet. Då tillskansade jag mig deras märgben också, men då blev matte arg och tog märgbenen från mig och gav damerna med sked istället, tänk så bortskämda flickor är. Jag tog hand om två ben själv, det var jättegott.

Nu har det varit nyår också. Vilka konstigheter människorna har för sig. Det small och visslade lite överallt, det var svårt att veta var det kom nästa gång. Här höll det på i en vecka minst. Här hemma brydde vi oss inte, matte tyckte bara att det var onödigt. ”Farbror Sven” var ingenting mot vad dessa smällare lämnade efter sig på våra gångstigar. Nä, måtte människorna ta sitt förnuft till fånga.

Nu har jag varit hos ”doktrinären” igen för kontroll. Den här gången satt han så fint och håll mig i tassen så till slut fick jag koppla av och vilade mig lite. Sen vaknade jag på golvet med en sköterska sittande och klappa mig. Livet är härligt så många trevliga människor.

Kan du förklara varför matte blir arg när jag jämnar till lite möbler i hörnorna, stolsben som inte är jämna, soffor som är ”dåligt” stoppade, väggar som är ojämna vid sockeln och golvet där någon vacker flicka legat. Mattorna tar jag ”dö” på ofta, .Matskålarna har jag också behandlat. Matte ger mig leksaker, annan problemlösning och mat så det räcker, det är inte roligt mer än en liten stund. Det är roligare att hitta på egna problem.Vad kan jag göra för att få arbeta i lugn o ro?

Nu väntar vi på snö för det har matte sagt att det är jätteroligt, torrt o ljust. Det låter bra.

Kramar till er alla två- och fyrbenta särskilt morsan Corina.

Hälsar Atle

PS Gratta Sofia särskilt på sin födelsedag.

Atles familj
Atle och kompisen Taffy som faktiskt ska fylla 14 år - Strongt!
Läs hela inlägget »
Carlene 26 månader gammal Carlene 26 månader gammal

Andra roliga nyheten in på det nya året är att Carlene är dräktig. Jag har anat detta men har inte riktigt litat på min magkänsla och genom att det är första gången för Carlene så är man aldrig riktigt säker för de är absolut de bästa experterna på att luras om de känner för det... även fast jag borde varit säker på det. Jag har varit med några gånger nu och jag är nog ganska duktig på att se om mina tikar är dräktiga eller inte... men men. Tecknen på Carlene har blivit allt tydligare. Dräktighetsflytningar och nu har även magen börjat växa ordentligt. Hon liknar mest en "uppstoppad korv" då hon är väldigt kort i kroppen denna dam och normalt är hon smärt och muskulös och nu börjar magen likna ett hårt klot. Hon matvägrade också i 1 vecka (typiskt dräktighetstecken) och det är inte likt henne... för att nu äta som en hel häst. Det blir så spännande och vi hoppas att allt kommer att gå bra för henne. Carlene är en sån snäll och klok chowchow dam. Hon skulle aldrig lämna mig. "Inte för allt smör i Småland", spelar ingen roll om vi möter hästar, hundar eller människor. Hon går alltid bredvid mig utan att springa någonstans. Hennes koppel hänger alltid runt min hals på promenaderna. Jag tar alltid med det i "fall att" men jag hade lika gärna kunnat låta det hänga kvar på koppelkroken hemma. Man kan verkligen prata med Carlene som en människa. Hon beter sig som att hon förstår precis vad man säger. Dessa bilder är tagna i dag. Mer uppdatering om dräktigheten kommer och så småningom hoppas jag att jag får presentera hennes första valpkull. Far till valparna är Commitment's Only the Brave "Brasse" - en svart, korthårig hane som föddes i oktober 2011 och är en son till vår Corina och Rappabacken Baishan "Ben". Alla färger kan det bli i både lång- och korthår men jag tror främst på svart och rött i båda hårlagen. Vi får se.... Spännande blir det i alla fall...
Ni kan läsa mer om Carlene och Brasse kombinationen här ►►

Fina, kloka Carlene.
Dräktig Carlene
Carlene 26 månader gammal
Dräktig Carlene
Carlene
Carlene bland blåbärsris, januarimånad då vi normalt har hur mycket snö som helst...
Läs hela inlägget »
Monica och Atticus Monica och Atticus

Vi startar i alla fall 2014 med goda nyheter från Kanada. Monica har skrivit till mig och berättat att de dels varit på en till utställning där han placerat sig igen och i år ska de satsa mer på USA. Atticus eller Commitment's Style In Play som han heter i stamtavlan föddes i en kull på 7 stycken valpar med Corina -Black Gadget of the Royal Club som mor och SEUCh Rappabacken Baishan som far och är väl vår mest kända export och som går "som en klocka" i ringarna. Det är så fantastiskt roligt och för mig som uppfödare har man verkligen haft hjärtat i halsgropen bara för att man är orolig att något ska bli fel. Det är man i och för sig alltid oavsett men denna Atticus är köpt för utställningar, avel och allt vad det innebär med hälsokrav för det landet och så vidare, och sen när man skickat en hund över Atlanten. Det är inte så man är granne precis och kan vara till hjälp om det skulle behövas.
I Kanada måste hunden vara 24 månader innan den får röntgas och Atticus har röntgats och svaren har kommit - HD: Good och ED: Normal. Jag fick lov att gå in på OFA och läsa om just graderingen och så här står det om armbågar och höfter som också är väldigt intressant att läsa för att se skillnad mellan OFA och FCI (jag kommer att skriva lite om just röntgen lite senare och hur mina funderingar går) -
Läs om höfter (OFA) http://www.offa.org/hd_grades.html 
Läs om armbågar (OFA) http://www.offa.org/ed_grades.html 
Det innebär i alla fall om man skulle översätta detta till svenska så är Atticus friröntgad runt om. Så himla kul och vilken lättnad.... och inte nog med att det blev rätt på röntgen så har denna hund varit friskt hela tiden och det är det absolut viktigaste. Det har aldrig varit några problem, hältor eller någonting annat så Tjohooo - säger vi och är så klart jätte glada för detta besked. Resultat från röntgen kan vara nog så viktigt när man är uppfödare. Vi kommer att följa denna Atticus med spänning under kommande år och håller så klart tummarna för att han håller den svenska flaggan högt där han gör entré....
Jag fick även diplomet från 2012 där Atticus blev Kanadas 2:a bästa chowchow. Starkt jobbat!
Vi är så stolta så vi spricker snart! =)... och vi är så klart stolta över alla våra uppfödningar och har nog några nya unga stjärnor på G ut i ringarna snart så det kommer att bli riktigt spännande framöver.
Sätter även in länken där Attcius var på en av utställningarna. Detta sändes även i Kanadensisk tv. Jag har så klart hela orginalinspelningen från tv där hela utställningen visades för det har Monica skickat till mig. Detta är bara klippet på Atticus men nog så mäktigt och stort för oss att den lilla kenneln i södra Dalarna har en så kanonuppfödning på andra sidan Atlanten. Det är stort, mycket stort för oss.
http://www.youtube.com/watch?v=1IbacVNsc9A

Atticus diplom
Läs hela inlägget »

2013 har varit ett ganska jobbigt år för mig på många plan, så jag hoppas att 2014 kommer att bli mycket bättre... även fast det är kass i vinter (lite gnäll igen)... Första dagen på det nya året så var jag som vanligt i skogen och denna gång hade jag också kameran med mig. Så här är några bilder från vår promenad i dag. Bildkvalitéen är väl så där men det får ni ta =)

Utsikt från "våran" skog.... Jag fullkomligt älskar att tillbringa min tid med hundarna i skogen och jag är tacksam att jag får bo som jag gör (i skogen) och njuta av detta varje dag när jag vill....
Full med Sofia och Nova över åkern. Normalt så ska det vara så mycket snö så att de inte kommer någonstans... men men... Vi har en riktig skitvinter.... Så är det bara...
Tyson, Sofia och Nova. 120 kilometer i timmen "non stop". Det är liksom deras grej.
Älskade Carlene. Finns ingen som är så lydig och snäll som hon är. Jag skulle aldrig behöva ha ett koppel på de här hunden. Hon är helt fantastisk. Carlene var den enda av alla tikar som jag lät para nu så vi hoppas att det kommer att födas några valpar nu i Februari mellan Carlene och Brasse. Jätte spännande...
Carlene och Tyson långt uppe i Karlsängsskogarna.
Vår älskade Sofia från Bulgarien fyller snart 1 år. Tiden går så fort så man hinner verkligen inte tänka. Jag hoppas verkligen att hon kommer att bli en av våra avelstikar i framtiden. En sån jätte fin och sund tik men full i hyss. I dag på promenaden så hade hon älgskit i hela huvudet... och hälften käkade hon upp. Ibland är de alldeles extra gulliga på nåt vis....
Inte ett rådjur, älg, varg eller annat djur utan bara en massa gulliga chowar var man än vänder blicken.... På bilden är Nova och Tyson.
Nova - vår alldeles egna stjärna...
Hoppande Sofia.
En hoppande Tyson. Bra träning får de i alla fall i skogen. Mjuk och blandad terräng där de får träna varenda lite muskel när de springer runt. Jag är helt övertygad om att skogen erbjuder absolut den bästa träningen för en hund.
Läs hela inlägget »
Anna-Lena Karlsson - Commitment's kennel

Välkommen till Commitment's Blogg!

Här sätter vi ut nyheter och bilder. Valpförfrågningar på Bloggen besvaras inte, utan man får skicka förfrågan via "Kontakt" -sidan. Tack!

Bloggarkiv...

Senaste inlägg...

Länkar...

Commitment's Pablo Picasso finns hos Kitty Buurman, Royal Club kennel i Nederländerna.
Cool bild av Commitment's Holy Diver aka Dio. Dio finns hos Monica Oosterman, Pinchou kennel i Kanada.