2013 > 10

De stolta föräldrarna - Ben & Donna De stolta föräldrarna - Ben & Donna

Det börjar bli full fart i valplådan och inte är de still när man ska ta bilder heller. Springer de inte i väg så ska det bajsas och kissas på lakanet som jag tyckt passat bra att ha under valparna för bildernas skull. =)
20 dagar gamla är de och man kan börja känna de små tänderna som börjar kika fram. De går och rör sig utan problem och de biter och leker med varandra om än på ett försiktigt sätt än så länge och de sover också mycket fortfarande. Namnen på de små är inte bestämda då jag överlåtit detta till min sambo Marcus denna gång.... och han har lite svårt att bestämma sig men till nästa vecka hoppas jag att han har bestämt sig. Jag har i alla fall försett de små med kardborreband i olika färger för att man lätt ska se vem som är vem och då allra helst när man tar bilder. Det är kardborreband som är gjorda för valpar så de kan inte strypa sig eller fastna i dem och man kan lätt ställa upp dom till en storlek större under tiden de växer. Så här bjuder vi på lite bilder tagna i dag och det var lättare att ta bilder på tjejerna som var mycket piggare än hanarna som bara ville sova där jag satt dem, men men, nästa vecka kan det se annorlunda ut.

Tik med rött band
Tik med rött band
Tik med rött band
Tik med rött band
Tik med ceriset band
Tik med ceriset band
Tik med ceriset band
Tik med ceriset band
Tik med rosa band
Tik med rosa band
Tik med rosa band
Tik med rosa band
Tik med lila band
Tik med lila band
Tik med lila band
Tik med lila band
Alla 4 tikarna tillsammans
Hane med grönt band
Hane med grönt band
Hane med grönt band
Hane med blått band
Hane med blått band
Hane med blått band
Hane utan band
Hane utan band
De tre hanarna tillsammans
Läs hela inlägget »

Nu har jag inte frågat Erik om jag fick publicera det här på min blogg, men jag tycker att det var så fint skrivet. Att vara uppfödare är inte en dans på rosor och jag blev rörd till tårar av det här brevet...
Historien bakom det här brevet är att Bacon och Erik vid ett flertal tillfällen blivit attackerad av lösa kamphundar och Bacon har blivit inlagd på djursjukhus och Erik har blivit inlagd på sjukhus pga av de skador attackerna orsakade. Efter allt som hänt så har Bacon slutat gilla andra hundar.. och i mina ögon är inte det ett dugg konstigt. Efter såna här händelser så blir det att "anfall är bästa försvar" i en hund huvud... men det är inte det värsta... Det värsta är att Erik och Bacon blivit attackerade av lösa hundar och sen att alla så kallade hundexperter sade till Erik att han borde avliva Bacon för han hade dåligt temperament... För att göra en lång historia kort men så ni förstår vad som hänt....
Tack Erik för de fina brevet och snälla orden... för du kommer att upptäcka förr eller senare att jag satt ut det här =)

Bacon Jansson Bacon Jansson

Hej!

Vill bara återigen säga TACK!!! Du är och alltid varit helt underbar mot mig och Bacon när vi haft minsta lilla problem. Idag har jag mycket bättre självförtroende med Bacon och det är tack vara att du och Elin fått mig och uppmanat mig till att våga lita på mig själv. Att jag och Bacon känner varandra bäst. Att "experterna" kan dra åt helvete. Jag och Bacon har löst så otroligt mycket sedan jag vågat följa mina inre impulser och lyssna helt på hans signaler. Jag har inte tvingat honom till någonting och när jag känt att han inte vill vara med då har vi slutat med övningen för att återuppta den någon annan dag. Vi har tränat och känt av vad som funkar inte vad som är "rätt". Nu kan Bacon gå förbi hundar som hatar honom och vill flyga på honom. Hundar i området som tycker de är herre på täppan och vill sätta alla andra hanhundar på plats. Vi har övat med både distraktion och ögonkontakt och jag har lärt mig hans "sfär". Så länge en hund håller sig 2 meter ifrån hans bubbla bryr han sig inte om dessa även om de hänger i ägarens koppel och vrålar och morrar som dårar. Då tittar han på mig, jag säger "det är ingen fara", Bacon går vidare och nosar på något annat. Han litar även på att jag ställer mig framför honom om det är något och jag har motat bort hundar när de kommit för nära.

Fick ett underbart kvitto/tankeställare på vårt arbete häromdagen: En tjej som är i samma situation som oss. Hennes hund har blivit påhoppad och rejält biten. Han är helt otroligt rädd och gör utfall och vrålskäller på alla hanhundar. Bacon och jag gick förbi honom på avstånd och sedan satt sig Bacon ner medans Elin pratade med henne, satt och tittade lite på hunden utan att "blänga" sedan tittade han åt annat håll och brydde sig inte fastän den hunden var som galen. Nu vill den tjejen att vi ska promenera med henne och hennes hund för han ska förstå att andra hanhundar kan skita i honom och att han inte behöver vara rädd för allt. Tänk att jag och Bacon kommit dit på så kort tid! Fantastiskt!

Så TACK för att du alltid finns för oss, inte bara när vi har det svårt utan även när vi har det bra

När jag pratar om vår relation med dig så blir andra hundägare alltid förvånade över hur mycket du bryr dig om valparna, hur det går för dem, och att jag ALLTID kan vända mig till dig och att du hjälper mig istället för att döma mig, något som är vanligt då flera av mina vänner ALDRIG vågar ringa sina uppfödare när det är problem.

Läs hela inlägget »
Corina Corina

I dag har vi varit på återbesök vid Falu Djursjukhus efter Corinas hastiga insjuknande förra veckan. Allt såg jätte fint ut i dag och alla värden var bra. Det låg 1 ggr högre på levern men det kan det tydligen göra, men ingen feber finns och blodproven visade bara bra värden. Hon kommer att fortsätta äta "leverstärkande" tabletter ett tag till i fall att. Det var inte nödvändigt men jag tyckte att det skulle vara så och veterinären sa att det inte var fel så då kör vi på det. Hon kommer att bli helt återställd. Det är ingen ärftlig sjukdom eller sharpeifeber eller allt vad folk spekulerar i utan att hon blev sjuk var för att hon fick en rejäl infektion i kroppen och varför hon fick det finns det inget svar på, men med stora portioner med kärlek, omhändertagande varje timme dygnet runt, medicin, vitaminer, vätskeersättning, majsvälling och kontroll av febern i flera dagar så började hon äntligen äta.... och det var lördagmorgon förra veckan... När Corina äter då vet man att allt är OK igen.. Så nu är vår svarta diamant, ledare över hundflocken och järnlady back in buisness again =). Vi firade detta jag och Corina genom att dela på en hamburgare med bacon och ost på Burger King i dag.. Det tycker jag att vi var värda... =) För det har varit en riktig "pärs" för både oss och henne..

Läs hela inlägget »

Jag har fått ett mycket trevligt brev från Atle i Skåne. Atle heter i stamtavlan Commitment's Armani Code och har Corina som mor och Charlie som far... Här kommer brevet. Tack Ann för det! =)

Hej Anna-Lena!

Nu har jag mycket att berätta! Först har jag gått på valpkurs med matte, tänk vad mattar behöver lära sig.! Det var roligt, vi var 10 valpar av olika stolekar från Chihuahua till Bullmastiff. Jag tycker nog att jag var duktigast – matte hade förvarnat om att chowar lyder bara när de själv tycker det är roligt och att jag inte var mutbar (med godis eller leksak t.ex.) Vad gjorde jag, jo löd som en schäfer och tog mutor (mattes hemmalagade leverbitar) nästan hela tiden. En gång hade vi miljöträning och åkte till samhället en lördag fm. Det var trevligt, så mycket folk som ville ”gosa” med oss. Vi skulle lära oss gå över gator med trafik, vi gick på banken, vi gick i trappor, på bänkar, i cykelställ också på lekplatser, det var jätteroligt, matte fick åka rutschkana med mig i knäet det gillade jag för kanan var våt efter regnet. Du ser man kan rätt lätt få ”pli” på mattar. Vi fick springa i labyrinter efter matte men jag var ute före henne, ha, ha. Sen fick vi vänta på tåget som susade förbi i hög hastighet – men det var väl inget – vi har ju lärt att lyda matte o sitta hos henne när hon står still. Till sist fick vi gå i en fontän med vatten – det var ju bara jag som gick riktigt i vattnet och drack av det också, det behövdes. Det var en bra dag. En annan träningsdag fick alla valparna vara lösa inomhus, det var lajbans – jag tog snabbt kommandot, de andra satt gärna under stolarna hos sina förare. En schäfer vågade sig fram men henne jagade jag runt så hon vill inte gå sin husse sen. Efter en stund fick vi en spann vatten på golvet den var många intresserade av för de var törstiga.  När de flesta hade druckit så var där en mindre sjö på golvet som var rolig att plaska i. Jag gillar att plaska i vatten. På avslutningen skulle vi gå tipsrunda, matte o jag gick naturligtvis fel så vi fick gå två rundor, men det rensade nog våra hjärnor för vi vann – en fin rosett. Nu hoppas jag vi skall gå kurs till våren igen, det är jättelajbans!!!!

Jag har varit på min första utställning. Det har väl matte redan berättat för hon var ju så stolt så stolt. Domaren tyckte bara inte om att jag skuttade efter matte när jag tydligen skulle gå fint – det trodde jag bara var på valpkursen jag behövde gå fint. Annars var det trevligt att vara med, matte var ju i sekretariatet så dagen blev lång, men jag vilade på min filt under hennes skrivbord – det lärde vi oss på kursen. Där kom många för att prata med mig och bjuda på korv/hamburgare. Det gäller att charma folk.

Instruktören på kursen sa alltid att jag är en labrador i chowkläder, det är ingen dum beskrivning, tycker jag.

Här hemma händer saker som jag inte riktigt förstår. Lizzy luktar något mycket speciellt så jag blir knottrig i hela kroppen och tycker att hon är jättefin. Synd bara att det inte är ömsesidigt. Matte tycker att det är för tidigt för mig att bli könsmogen, själv tycker jag att det känns bra. Har prövat med de två andra töserna men de tycker ännu sämre om mig och mina inviter. Det är inte lätt att vara herre i sitt eget hus. Jag har också kommit på att jaga katter är jätteroligt, de springer fort in i de värsta snår också upp i ett träd, där jag inte kan komma upp, det är taskigt – inte fair play. Jag kommer igen.

Också har vi varit på chow-träff i Skrylleskogen. Där var nog 10 chowar. Det var tyvärr regn den dagen och då är det inte så många chowar som vill gå ut.

Där var flera hanar som jag gärna ville visa att jag är ”stor påg” men det gillade inte matte. Lizzy var också med och hon har ju inte löpt färdigt, det fick vi reda på ganska snabbt och du förstår att hon är ju min. Vi gick en fin runda i skogen och myste med kaffe o bröd i ett litet hus i skogen – skönt när det regnade. En liten tik som var med blev jag mycket förtjust i, hoppas vi träffas fler gånger, de andra chowarna träffar jag också gärna igen, det är roligt att busa med samma sort.

Matte berätta att du hade choweträff för en tid sedan och vi kom inte upp, det tycker jag var alldeles ”kasst”. Nästa gång berättar du för mig när det blir så skall jag ställa till så att vi kan komma upp. Det hade varit så trevligt att träffa alla er ”där hemma”.

Detta blev långt men du kan ju läsa det i omgångar.Bamsekramar till er alla från Atle i Skåne

Atle 5½ månad gammal
Atle 5½ månad gammal
Hundkurs/ träff
Atle i fonränen
Läs hela inlägget »

Valparna växer och mår bra. De har blivit riktigt duktiga på att gå och alla har de öppnat ögonen. De gör sina försök till lek med varandra i valplådan. De skäller, morrar och försöker bita på varandra, men de kommer att stanna i valplådan i minst en vecka till(det har vi bestämt) innan de får komma ur, men ur lådan har redan några stycken tagit sig så vi har fått skruvat dit en extra planka för att hålla dom kvar en stund till.
 Att ta bilder på dem nu är nästintill omöjligt då man är själv och då de aldrig är stilla och allra helst nu när jag och min sambo inte ens är hemma samtidigt. Vi jobbar om varandra för pass av valpar, hantverkare och för att vi hade en riktigt sjuk Corina men som tur är har hon nu har piggnat till igen. Jag åker till djursjukhuset med henne i morgon och checkar av läget i alla fall. Jag hoppas att jag kan ta lite mer "seriösa" bilder till helgen då jag och Marcus är hemma samtidigt men till dess får ni hålla till godo med dessa bilder. 
Valparna är i alla fall så söta så "klockorna stannar"....

Läs hela inlägget »

I söndagskväll så reagerade jag på när jag släppte in hundarna att Corina hängde med svansen, men tänkte inte så mycket mer på det egentligen då hon hade ätit och varit som vanligt på kvällen. Måndag morgon åker jag till jobbet. Vid klockan 10 på förmiddagen så ser jag att min sambo har ringt mig 5 gånger, redan där förstod jag att det var något men det kunde lika gärna varit något med hantverkare genom att vi håller på att renovera vårt badrum. Min sambo säger att jag måste komma hem på en gång för Corina är jätte sjuk. Då låg hon bara ner med 42 graders feber och hade självklart inte ätit en gnutta av sin hundmat. Corina äter alltid annars, när hon inte äter så är det verklgen något som är fel. När en hund har så hög feber så kan den till och med falla in i medvetslöshet och organ i kroppen kan börja ta stryk. Jag åkte hem direkt och lastade in Corina i bilen med hjälp av Macke. Min dotter följde mig till veterinären så jag slapp åka själv.
Hos veterinären röntgades mage och livmoder i fall att det skulle vara något som var fel där eller att en livmoderinflammation var på gång, men inga fel syntes vid röntgen. Blodprov togs och där visade det sig att värderna på levern var allt annat än bra. På ett test där en frisk hund ska ha 100, hade Corina 1200 och på det andra testet så ska en frisk hund ha under 200 och Corina hade 1000. Tempen var då 41,7, men är alldeles för högt och Corina var verkligen så tagen av febern så hon reagerade knappt på varken stick i frambenet där blodprov togs och där de senare också gav henne dropp. Corina fick också en pencillinspruta på plats och antibiotika utskrivet tillsammans med vitaminer och tabletter för levern. Veterinären ville lägga in henne på djursjukhuset men jag vägrade då jag ville ha koll själv. Att jag inte ville lägga in henne beror inte på att hon är en stressad hund på något vis utan att jag tror på att de frisknar till fortare i sin egen miljö. Så jag tog hem henne igen och bäddade in henne i blöta, kalla handdukar och sedan har jag fått gett henne vätska med doseringsspruta då hon knappt orkat stå upp eller ens orkat lyft sitt eget huvud. Det har varit total kontroll på henne dygnet runt och tempen har kollats med jämna mellanrum hela tiden och inte gick den ner fort heller utan man har fått låtit henne legat ute i kylan på verandan och innan man tagit in henne på kvällen duschat henne i iskallt vatten och bäddat om henne i kalla, blöta handdukar men "trägen vinner" sägs det och nu 3 dagar senare så är tempen 39,3 - en klar förbättring men fortfarande inte perfekt så vi kämpar på. Nu ger jag henne majsvälling tillsammans med vitaminer i doseringsspruta och medicin på det och hon är fortfarande väldigt tagen men ändå en klar förbättring då hon nu åtminstone lyfter på huvudet själv. Jag hoppas snart kunna få i henne lite "riktig" mat så hon får tillbaka orken fortare att bli frisk. Vi kommer att få göra ett återbesök om ca. 2 veckor då allt ska kollas en gång till hos veterinären.
Hur kan det bli så här? - En bra fråga, men det visar också att den friskaste hunden också kan bli sjuk just för att det är en levande individ, precis som vi människor. Nu är inte detta något ärftligt eller annan konstig sjukdom eller defekt. Veterinären nämnde fästingbett... Så vem vet om det är de där äckeldjuren som bitit henne så hon blev sjuk. Corina har inte ätit något konstigt och förresten så skulle hon aldrig äta något konstigt. När hon var valp möjligen men inte i dag när hon är 6 år- vuxen och klok. Så på veterinärens order så får hon vetrimoxin, Donamarin, vitaminer och jag köpte även ett specialfoder just för hundar med leverproblem även fast det inte var ett måste men allt för att ge de bästa förutsättningar att hon blir helt frisk och återställd. Hon kommer inte att ha problem med detta efter det här enligt veterinären. Det kan hända alla hundar oavsett ras.Nu hoppas vi att febern är helt borta inom de närmaste dagarna och att återbesöket friskförklarar henne om 2 veckor. Det är verkligen jobbigt när "vännerna" blir sjuka och de kan inte berätta för en vad som är fel. Det gäller verkligen att ha sån koll på sin hund att man ser när något är fel. Tur att jag har snälla och förstående arbetskamrater nu när jag har varit hemma med VAH (Vård av hund) i några dagar... Jag menar det finns ju VAB- vård av barn... Enda skillnaden är att jag förlorar inkomst men vad gör det när det viktigaste är att Corina överlever och blir frisk.... Uppdatering följer efter återbesöket om 2 veckor...

En sjuk Corina med blöta, kalla handdukar på sig
Det är inte lätt när de är så sjuk så att de inte ens orkar lyfta på huvudet för att se vem som pratar med dem
Vitaminer och mediciner ska få henne att bli frisk
Specialmat för de som har en "sjuk" lever.
Läs hela inlägget »

Så har våra minsta medlemmar i huset blivit 9 dagar gamla, Alla mår bra och äter och sover. De börjar bli bra runda om lilla magen och snart så kommer de att öppna sina ögon och öron för världen. Den här kullen är väldigt jämn och fin i storlek. Mer uppdatering följer varje vecka!
Som det ser ut nu så är alla valparna tingade.

Läs hela inlägget »

En hälsning från Ludde i Mo i Rana i Norge som växer och har börjar bli så stor, Skinnkostymen är några storlekar för stor just nu men det växer han säkerligen i med tiden. Husse skriver att han är så snäll så det finns inte. Ludde har haft lite problem med fukteskem men som tur är har det vänt och han är på bättringsvägen. Han har bytt sina tänder och en "hormonstinn" tonåring börjar han bli.
Kul att det går bra och trevligt att få bilder. Tack husse och matte för bilderna!
Ludde är son till Corina och Charlie.

Ludde 5 månader gammal
Ludde 5 månader
Ludde 5 månader
Läs hela inlägget »
Donna med sina 7 valpar Donna med sina 7 valpar

Så var denna väntan slut för nu är barnen här. Sju stycken föddes utan problem i måndags den 7/10-2013, men redan på söndag morgon så såg vi att det var dags då Donna matvägrade. Fem föddes ganska snabbt på förmiddagen och först trodde jag att det var klart där men hade mina misstankar då jag inte tyckte att Donna slappnade av efter det. Hon vill ut... och hon ville in. Jag kände på magen som jag fortfarande tyckte var "för hård" för att vara tom på valpar och mycket riktigt några timmar senare så föder hon 2 stycken till alldeles efter varandra. Första veckan är lite kritisk då allt är så "känsligt" men hittills så verkar alla valpar inklusive mor må bra. Valparna vägde runt 350 gram styck vid födseln men de har alla börjat bli så där runda och goa då de inte gör annat än sover och äter just nu. Tikarna föddes först och hanarna föddes sist. Donna är duktig mamma som ta väl hand om sina valpar. Alla valpar är röda och kommer att bli långhåriga genom att båda föräldrarna är det. Uppdatering om den här "lilla" familjen kommer varje vecka så följ oss gärna här på bloggen.

En hungrig liten vän...
En trött liten vän...
Sover tryggt mot mammas ben...
Varmt och skönt intill mamma...
Om man inte är hungrig så kan man alltid mysa lite med nosen mot mamma..
Läs hela inlägget »
Caliber Caliber

Lördagen den 28 september så hade jag och Sara på Miata's kennel vår årliga chowchowträff i Karlsänge, Nyhammar. Uppslutningen i år blev lika bra som förra året och det var 55 anmälda personer, några kom inte trots anmälan och andra kom utan anmälan. Nya Ludvika Tidning var på plats och gjorde ett repotage om vår träff och om rasen chowchow så det var riktigt trevligt. Vill man läsa mer om det så finns det på en länken här.
​http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.6333138-chow-chowar-pa-traff
Vi skulle haft två aktiviteter och det var Rallylydnad med Annika Persson men detta blev inställt då Annika i sista stund blev uppbokad på annat. Den andra aktiviteten var utställningsträning med Linda Johansson och Dika. Linda berättade sin historia om hennes och Dikas resa tillsammans i utställningsringen då de har vunnit det mesta som går och framgångarna har även visat sig utomlands. Di Ka har dessutom varit Sveriges vinstrikaste chowchow flera år i rad. Linda lärde ut de små knepen som kan vara så viktiga i en utställningsring.
Annars var det tipspromenad, grillad fläskkarré, potatissallad och fika i massor. Vädret hade vi tur med även detta år då det endast kom ner något regnstink och det var perfekt temperatur för chowarna.

Besökarna kom långväga ifrån - allt från Göteborg i söder och Hudiksvall i norr men det var också människor som gick i "köpa chowchow" tankar här och det är ett alldeles utmärkt tillfälle att titta på rasen och lära känna den. En fantastisk dag som vanligt med trevliga människor som förgyller ens tillvaro. Fast lite stressigt var det också bakom kulisserna då Sara glömde minneskortet till sin kamera hemma i Gagnef, vi glömde ta en gruppbild på alla som kom, vårt hem var och är fortfarande i skrivande stund en byggarbetsplats men men...
Jag tror att alla som var här trivdes och mådde gott. Jag och Sara med våra familjer TACKAR alla trevliga goa människor som kom på vår träff och vi hoppas att ni sluter upp även nästa år!
Här är några bilder från träffen!
Nu hoppas vi på små valpar inom en vecka både hos oss på Commitment's och kennel Miata's så det är full upp hela tiden, men så spännande. Rapport om detta kommer senare...

Diesel
Grillmästarna - Lennart, Jon och Marcus
En del av alla goa människor som besökte min och Saras chowchowträff i Nyhammar
Caliber
Lakrits
Greven
Några fler goa vänner från vår chowchowträff
Greven
Rocky
Diesel
Birk
Laban - den äldsta på träffen. Han tyckte inte om kameror så man fick smyga sig på honom. Tio år gammal och absolut "still going strong" =) - Kul att se!
Simon och Mulle
Nåva
Birk
En av våra yngsta 2-benta gäster denna dag
Alla verkade trivas och njuta av maten
Familjen som har haft chowchow och funderar på en ny igen var på plats i Nyhammar
Mulle
Viking
Glada chowchowvänner i Nyhammar
Ray - En blå korthårig hane som faktiskt är importerad ända från Sibirien
Glada goa Sara som jag anordnar träffen tillsammans med sittandes bland många av de fina priser som fanns på bordet för tipspromenaden.
Hemi
Några av de fina priserna för vinnarna i tipspromenaden
Cemonia- Saras dotter som alltid hjälper till på chowträffarna
Min dotter Louise var också på plats med sin egen chowchow Rocky
Ray från Sibirien
Hemi
Lilla Liam var också med och läsk det är finemang när man är på chowchowträff
Leena och Lakrits
Linda och Dika
Marcus och Rocky övar utställningsträning, efter dem så springer Anna och Hemi
Tommy och Diesel
Simon och Mulle
Chowar på rad till utställningsträning med Linda som instruktör för denna aktivitet
Sveriges vinstrikaste chowchow flera år i rad. Di Ka har vunnit det mesta som går att vinna och är framgångsrik både i Sverige och i utlandet men i Karlsänge så gjorde det inte ett dugg att han tog det lite lugnt och softade.
Louise och Rocky
Birk och Nåva
Jon i hatt dagen till ära när man tagit på sig rollen som grillmästare för andra året i rad
Bacon
Lakrits och Anne-Marie som jag tror hade träffens käckaste gummistövlar.
Bacon
Framsidan i Nya Ludvika Tidning. Min dotter Louise med Rocky och jag med Ella
En helsida i Nya Ludvika Tidning från träffen i Nyhammar
Läs hela inlägget »

En fantastisk nyhet från Atticus och Monica i Kanada då han äntligen vunnit grupp 1 och fått tagit sig ett varv i Best In Show finalen. I Kanada tävlar man i flera olika grupper innan man får kliva in i BIS finalen och Atticus sköljer över ringarna men mycket beror också på att han är tränad för detta ända sedan han var valp. Kan inte Monica åka med honom själv så har han egna handles också. Atticus är en son till Corina och Ben och han blir två år i oktober månad. Han är vacker nu men en stor och ståtlig hane som Atticus är behöver något år till innan de har utvecklats färdigt och hur fin kommer han inte att bli då när han blir man på riktigt? Jag tar mig friheten att kopiera några rader ur Monica mail.
Det är så roligt och jag är så stolt över Atticus och det värmer i hjärtat att jag kunnat leverera en valp till Kanada som lever upp till Monicas förväntningar. Jag är oerhört glad för detta. Jag hoppas också att det blir som planerat och Monica kan komma och besöka oss i Sverige inom det närmaste året. Man får vänner världen runt när man håller på med uppfödning - och jag önskade jag kunde få tid att träffa alla men tiden för mig är svår att räcka till... men men - en dag så kanske tiden finns till att resa och hälsa på alla...

"Had a fantastic dog show weekend.  Atticus finally got a Group first.  It was so fun to go into Best in Show.  Atticus showed so well and everyone is talking about how wonderful he is.  I am very proud.  I moved to Ontario now and was concerned that Atticus would not place here as the competition is increased here.  Little did I know I would have my best weekend ever.  He got 3 Group 2 and one group 1.  Yeah. "

Atticus och Monica har vunnit grupp 1
Atticus och Peter har vunnit grupp 2
Läs hela inlägget »

Jag har fått en hälsning fån Skåneland och det är från Monthy Cooper - vår första och hittills enda blå som föds på vår kennel - vi hoppas såklart på fler. Cooper är en son till Charlie och Corina och föddes den 1 maj i år. Några rader ur Christels mail -
Tack Christel för uppdateringen! Jätte kul!

"Cooper är så jättemysig, han har sin egen stil. Ganska lugn i sin läggning, när han äter så tar han det också mycket lugnt, ungefär som han njuter av maten. Om man ger honom något nytt i matväg (av vår egen mat) så luktar han, plockar upp det med munnen, släpper det och luktar igen för att sedan smaka. Och märgbenen har sin egen procedur som jag berättade om tidigare. Sover gott gör han och länge, och ibland drar han timmerstockar så det låter i hela huset.
Han har så lätt för att framkalla ett gott skratt eftersom han är komisk på något sätt, har många små trix för sej och hittar lätt rutiner.
Sedan är han typisk chow chow, det händer när vi är ute och går här på betesmarkerna att han får för sej hit men inte längre, ”nu kan ni själva gå så sitter jag här så länge” och då kan man kalla, vissla, vad som helst, har han satt sej så sitter han och väntar tills vi är på tillbakagång."

Commitment's Ocean Royal - Cooper
Läs hela inlägget »
Commitment's Armani Code - Atle Commitment's Armani Code - Atle

Jag fick ett mail från Ann Mårtensson häromdagen... Atle har varit på sin första utställning och det var mycket roligt att läsa Anns mail.
Atle är en son till Corina & Charlie och som föddes den 1 maj i år.
Jag är glad att Commitment's familjen sköter sig fint runt omkring i Sverige och utomlands......
Tack Ann för mailet och jag är så stolt över er!

Hej Anna-Lena!

Idag har vi varit på inofficiell utställning på Veberöds BK. Tyvärr var Atle ensam chow chow men tog alla med storm.

Han blev ju BIR-valp med HP här kommer kritiken:

5 månaders hane. Maskulint huvud med bra bett. Fina öron, bra hals. Välutvecklad kropp för åldern. Mycket bra vinklar runt om. Kraftig benstomme. Fina ben och tassar. Rör sig mycket bra när han inte skuttar.

Det var inte fy skam…

Han blev 2:a i Veberöds BKs vackraste hund. Den som blev 1:a har blivit det de sista åren.
Tyvärr blev han 5:a i BIG-valp. Jag tror han var trött för han skuttade hela tiden – här får matte jobba mer.
Alla beundrade hans vackra, glänsande päls. Han älskar o pratar med alla såväl två- som fyrbenta.
Han Är BÄST!!!

Hälsningar från en STOLT matte

Vill också tillägga att det här med att gå på utställningar under valpens uppväxt är inte bara bra för kommande utställningar utan även superviktig träning för det sociala både när det gäller hundar och andra människor så även fast man inte tänkt sig en utställningskarriär så är det fantastiskt trevligt att träffa alla människor och hundar i "ringside" + jätte bra träning för valpen!

Ann och Atle i ringen
Here we go!
Commitment's Armani Code - Atle
Atle
Läs hela inlägget »
Anna-Lena Karlsson - Commitment's kennel

Välkommen till Commitment's Blogg!

Här sätter vi ut nyheter och bilder. Valpförfrågningar på Bloggen besvaras inte, utan man får skicka förfrågan via "Kontakt" -sidan. Tack!

Bloggarkiv...

Senaste inlägg...

Länkar...

Commitment's Pablo Picasso finns hos Kitty Buurman, Royal Club kennel i Nederländerna.
Cool bild av Commitment's Holy Diver aka Dio. Dio finns hos Monica Oosterman, Pinchou kennel i Kanada.