Brev från Atle...

Tack goa Atle för ditt brev och tack till goa matte Ann för att hon hjälper dig att skriva till mig - så jag vet hur du har det. Här kommer ett brev från Commitment's Armani Code "Atle" i Skåne. Atle är en son till Corina och Charlie och som fyller 1 år i början av maj.... Han ska även på utställning på lördag så vi håller så klart tummarna hårt för honom =) Lycka Till Atle och Ann!
På den förra utställningen så slog Atle till och blev BIR - Bäst i rasen! Kan inte bli bättre....

Hello Anna-Lena

Det var länge sedan jag skrev. Här händer saker allt som oftast. Nu har vi haft SNÖ som matte lovat. Hon säger att det var du som skickade hit det. Tack så mycket. Första dagen var jag lite förvirrad – var skulle jag bajsa? Jag fick göra det i trädgården, där hade husse skottat bort snön. Det är ju vissa gröna ställen i skogen som jag använder som toa. Sen gick det bra att göra i snön också. Lizzy o jag sprang lösa i den höga snön, det var jätteroligt och tungt. Vilket bus vi hade för oss. Lizzy är jättebra på att busa och jaga runt i skogen. Det är skönt när vi är ensamma i skogen. ( inga andra hundar, de går nog bara där som är plogat)

När vi hade mycket snö här så hittade jag ett ställe där jag kunde ta mig över staketet och ooops iväg efter grannens katt, det var roligt, den sprang upp i ett träd, tyvärr. Kan du tänka dig – matte o husse sprang långa rundor och sökte efter mig – det var också roligt. Jag kom fram när jag insåg att katten inte tänkte komma ner igen så länge jag satt där.

En annan gång i skogen, jag var lös, så nosade jag upp någon kattdoft. Snabbt som attan kröp jag under staketet och in i hästhagen där doften kom ifrån. Matte o husse blev till sig av oro, särskilt för att hästarna skulle skada mig, men vi hade en oskriven överenskommelse att gå på var sitt håll. VAR var katten? Jag hittade ingen så det var till att springa mot matte o husse igen. TÄNK vad glada de blir, de sätter sig ner och gosar mig en lång stund. ( vilken pli jag har på dem). Det var synd att inte Lizzy hängde med för då hade vi hittat katten. Hästarna är lugna o snälla, vi brukar prata vid staketet annars.

När vi går ut på promenad så finns det STORA stenar som ligger på rad. Där ville matte att jag skulle hoppa upp och sitta o ligga på stenen. Jag tveka men matte var ihärdig så för att komma vidare hoppade jag upp efter tre kommandon och gjorde vad hon sa till om. Sen fick vi gå vidare joho… En sak förstår jag inte. När vi nu går förbi stenarna skall jag INTE hoppa upp på dem – men det gör jag ändå nästan alltid. Jag tycker att matte är lite inkonsekvent där. Nu skrattar hon åt mig, vet hon vad hon vill?

Matte och jag har varit på utställning i Hässleholm, men det vet du väl om, för hon kan inte hålla tyst så länge om hur fin jag är. Det är ganska intressant att studera alla de andra hundarna som är vilda, rädda och oroliga. Jag vill ju bara prata lite med dem men se det får jag inte.  Nu är det visst tid igen med utställning för jag märker vissa förberedelser här hemma. Det blir väl snart bad och övrig ”styling” innan vi kör iväg(matte kollar GPSen bl. a.)

Våran gamla Taffy har dött(skulle fyllt 14 år den 18.2) så det är lite tomt här. Jag har övertagit hennes plats nu när jag vet att hon inte kommer tillbaka.  Det retar Halo men hon vågar inte säga till mig.

Den 22 febr. firade vi Halos 4-årsdag som du kan se på bilderna.

Du får hälsa till ALLA! Matte säger du har fler valpar nu, nästan lika fina som jag.

Kramar från Atle

Hmmm, den där husse Jan ser det ut som man brukar få en del gott av med jämna mellanrum.
Atle är en riktigt stor kille - och så svart, som en svart diamant...

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar