Brev från Atle...

Alltid lika trevligt att få brev från Atle eller som han heter i stamtavlan Commitment's Armani Code. Atle håller till i Skåne hos Jan och Ann Mårtensson. Vi får nog se honom på utställningarna under året....
Här kommer brevet....

Hej Anna-Lena

Nu får du ha en rapport igen från mitt leverne i Skåne. Jag har en god kontroll över matte. Hon lärde sig så mycket trams i hundskolan vi gick. Förstår du varför vi skall stå stilla innan vi går över en asfalterad racerbana. Det är ju jättefina raksträckor som jag skulle springa både fort o långt på. Nähä, där skall jag sitta fint och titta upp på matte innan vi går över. Men jag förenar nytta med nöje, förstår du, först kollar jag in mycket noga med nos, öron o ögon så inget intressant händer, t ex en katt, sedan slänger jag ett öga på matte. Då har hon väntat länge så då går vi över – mot nya djärva mål. Tyvärr får jag inte gå lös i skogen längre – det har hänt så många ”olyckor” mellan hundar här på senaste tiden – så matte vågar inte släppa mig. Nu går jag i en lång,lång spårlina som jag måste dra efter mig, men jag är stor o stark nu så det gör inget, kan det lugna matte så OK. Du vet, hade någon kommit hotande mot mig så hade jag snackat om att jag är” stor o stark kom inte hit”. Jag klarar av de flesta busar. Precis som Mowgli.

Häromdagen var vi hos ”doktrinären”. Du kan tro de var trevliga, sköterskorna och ”doktrinären” själv, de satte sig på golvet för att gosa med mig. Sådant tycker jag om. Sen fick jag stå på bordet och de fortsatte att klappa mig och tittade på mig överallt. Det var intressant – många katter var där också som jag försökte prata med men de trivdes nog inte för de satt i burar, stackars djur.

Jag tror att matte är mörkrädd för nu har hon satt upp ljusstakar, hjärtan o stjärnor i hela huset så det lyser överallt. En dag när vi kom i skogen trodde jag att matte varit där också med sina juleljus. Jag såg två ljusa hjärtan inne i buskarna – jag bara stod stilla och undrade ”vad är detta”? (synd det inte var utställning, sa´ matte). Vet du vad det var? Jo, två rådjursrumpor som sedan sprang iväg. Jag blev så förvånad att jag inte kom mig för att jaga dem. Jag fick inte för matte. Tänk om jag inte hade hunnit ifatt dem, så förargligt.  

Matte säger att ”farbror Sven” har varit i skogen och vällt både träd och gran så nu har vi en automatisk hinderbana när vi är ute. Det var spännande i början men nu vet jag var hindren finns och var det är enklast att hoppa över. Matte har svårare för att hoppa över och hålla ordning på min lina så den inte fastnar i trädkronorna. Vid rotvältorna har det flyttat in små djur det säger min nos, tyvärr vet ännu inte vilken sort det är.

Det har varit en härlig tid nu. Halo har löpt och det är bara så bra. Jag har inte tid till att äta eller vara med matte och hennes övningar. Nä, Halo är bara bäst fast hon gillar inte mig så mycket, så du kan tro jag får mina öron varma – men det går över. Matte blir hispig och vill att vi skall vara åtskilda, i var sin trädgård. Tycker inte du det är dumt?

Jultomten var visst här, jag såg honom inte, och lämnade julklappar – mumsiga sådana. Vi fick märgben som var jättesmaskiga och kan du tänka att damerna tyckte det var för jobbigt att plocka ut innanmätet. Då tillskansade jag mig deras märgben också, men då blev matte arg och tog märgbenen från mig och gav damerna med sked istället, tänk så bortskämda flickor är. Jag tog hand om två ben själv, det var jättegott.

Nu har det varit nyår också. Vilka konstigheter människorna har för sig. Det small och visslade lite överallt, det var svårt att veta var det kom nästa gång. Här höll det på i en vecka minst. Här hemma brydde vi oss inte, matte tyckte bara att det var onödigt. ”Farbror Sven” var ingenting mot vad dessa smällare lämnade efter sig på våra gångstigar. Nä, måtte människorna ta sitt förnuft till fånga.

Nu har jag varit hos ”doktrinären” igen för kontroll. Den här gången satt han så fint och håll mig i tassen så till slut fick jag koppla av och vilade mig lite. Sen vaknade jag på golvet med en sköterska sittande och klappa mig. Livet är härligt så många trevliga människor.

Kan du förklara varför matte blir arg när jag jämnar till lite möbler i hörnorna, stolsben som inte är jämna, soffor som är ”dåligt” stoppade, väggar som är ojämna vid sockeln och golvet där någon vacker flicka legat. Mattorna tar jag ”dö” på ofta, .Matskålarna har jag också behandlat. Matte ger mig leksaker, annan problemlösning och mat så det räcker, det är inte roligt mer än en liten stund. Det är roligare att hitta på egna problem.Vad kan jag göra för att få arbeta i lugn o ro?

Nu väntar vi på snö för det har matte sagt att det är jätteroligt, torrt o ljust. Det låter bra.

Kramar till er alla två- och fyrbenta särskilt morsan Corina.

Hälsar Atle

PS Gratta Sofia särskilt på sin födelsedag.

Atles familj
Atle och kompisen Taffy som faktiskt ska fylla 14 år - Strongt!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar