Commitment's One Gentleman...

Så kul att få bilder på "barnen". Här kommer en hälsning från Burma som är en son till Charlie och Corina och född i våras. Burma flyttade till Tuula i Stockholm.
Jag har fler bilder men valde ut några stycken och valde också att sätta ut Tuulas mail till mig. Jag tycker att det är roligare att få det skrivet av mina kära valpköpare än att sätta texten själv. Tack snälla Tuula för bilder och uppdatering! =)
Här kommer ett härligt mail! - - -

"Hejsan Anna-Lena!

Godis gör tricket! Burma är riktigt duktig på ögonkontakt, eller på att tigga som det också kallas. I vilket fall som helst är det guld värt när vi tränar. Han lyssnar fint också ... när det inte finns nåt att äta på marken, eller en hund att titta på eller nåt som behöver nosas på där borta..

"En liten björn" brukar han kallas av människor som möter honom. Många är det som vill hälsa och Burma oftast med. Där han i början var lite osäker är han nu nyfiken och viftar på svansen. Till och med de som sträcker "klo-handen" över huvudet kan få sig ett välkomnande. Han har visst listat ut att den inte är till för att gripa valpar i nackskinnet och röva bort dem.
Barn däremot har han inte riktigt förstått sig på än. Dom springer och vill leka men ändå får man inte leka med dem. 

Då är hundkompisar ändå roligast, om en lyckas få tag på dem dvs. Burma är ju inte av den snabbaste sorten o har ingen chans att hinna ifatt en del virvelvindar. Men inte är han dum, Burma biter tag i kopplet om den andra hunden har ett sånt släpande och sen kan den inte springa ifrån honom längre! (Han har även prövat på smygattacker men är lite för klumpig för ett lyckat resultat där).

Burma har fått bekanta sig lite med storstan också, något som gått förvånansvärt smidigt. Stadsmiljön verkar inte röra honom i ryggen, han lägger sig för att sova på golvet på tunnelbanan smockad med människor. Men varma bussar- där går gränsen. För de måste väl ändå vara helvetet på jorden? En gång råkade vi ut för en sån där buss av den gamla sorten där luften står stilla och Burma såg ut som han ville hoppa igenom glasrutan för att ta sig ut. Men en vänlig medresenär kom till vår räddning med pärmen av en ikea-katalog och så fick jag resten av resan agera handfläkt åt en lite nöjdare Burma.

Allt som allt har vi haft en minnesrik sommar. Jag har lärt mig jättemycket och Burma har nog lärt sig en del han också :) Nästa vecka börjar vi på hundkurs, det blir spännande!

varma hälsningar,
Tuula och Burma

p.s.
Jag hade tänkt fota Burma när han poserar stående i all sin prakt men han flyttar ju på sig hela tiden! Har inte fått till det än helt enkelt. Det får bli några sittande bilder så länge."