Ett Alcatraz fyllt av kärlek...

Här i Karlsänge har inget varit som det ska den senaste veckan. Allt som jag planerat göra har bara varit att skjuta upp då det hänt både ett och annat. Ni ska veta att jag är glad att det är fredag och att vi har överlevt denna vecka utan att få ett enda sammanbrott. Som alla vet så var jag till Sundsvall och hämtade Ben i lördags för att Annika är i Turkiet nu när det så klart skulle bli parningsdags, annars hade jag varit i norrland i skrivande stund för att para Corina, men så är det... Vad är planering? Det blir ALDRIG vad man tänkt och när.

Vi har haft 4 löptikar och 4 hanar hemma här så vi har levt i ett ylande och skällande de senaste dagarna, men nu snart är löptiden över för denna gång. Vi har fått lov att sätta upp extra grindar överallt, byggt ett till staket över gården så vi har delat den på tre i stället ör två och sen har vi byggt ytterligare en inhängnad vid garaget för att kunna dela på alla på bästa möjliga vis så vårt hem ser mer ut som Alcatraz än ett normalt hem för stunden... men... det händer olyckor ändå...

I går blev jag uppringd av min kära sambo på jobbet som berättade att Ben hade rymt!! Ve och Fasa - bara att kasta sig tidigare i från jobbet och hem och hjälpa till att försöka få hem honom. Jag tror att han kommit tillbaka till oss förr eller senare av sig själv men nu är det inte vår hund så man sitter inte precis och rullar tummarna och tittar ut över åkern i hopp om att se honom. Ben hade hoppat över staketet/grinden på 2 minuter - när Macke höll på att släppa ut våra unga hanar på en annan sida av huset.

Så Marcus tog upp jakten direkt men Ben höll sig på replängs avstånd hela tiden för att sen försvinna in i skogen. Jag åkte runt till varenda stuga och fårhage och tittade och frågade efter honom och i fall de såg honom så skulle de ringa osv. Vi hade två goda vänner/grannar till hjälp Helena och Bengan som åkte runt med oss och kikade. Till slut tänkte vi till och tog uteslutningsmetoden om vilket håll Ben kunde tänkas tagit så Macke tog med sig 2 löptikar genom skogen, över fallen och till slut dök han upp den vita björnen - glad som bara den i hågen så jag åkte in en annan väg mot fallen(en gammal skogsväg) och mötte upp dem där. Så nu får inte Ben vara på gården utan uppsikt varenda sekund. Hade de varit våra hundar så vet jag att de skulle kommit hem av sig själv ganska omgående men Ben var på rymmen i 6,5 timme och inte känner sig inte hemma här i skogarna där vi faktiskt har både varg och björn så vi var verkligen oroliga ett tag om vi skulle hinna hitta honom före innan det blev mörkt.

Så detta roade vi oss med i går och i dag när jag åker till jobbet så ringer Marcus vid strax efter klockan 9. Det isade till i magen med funderingar om Ben var på rymmen igen men nej.. Ben och Corina parade sig  ute på verandan med yl och skäll  och med 7 andra chowars skällande i kör med Corina, så grannen hade kommit över och frågat Marcus vad han höll på med. Han hade bara sagt att det inte var han för det var två av hundarna som parade sig. Jag skrattade så jag grinade nästan när han berättade vad som hänt. Allt händer när Marcus är hemma själv och ska ta hand om ranchen men en lyckad parning med hängning på 10-15 minuter är jätte bra så vi hoppas på tillökning om ca. 9 veckor. Spännande i alla fall.

Undrar vad som händer nästa vecka för Marcus är ledig några dagar då också....

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln